Globalt väder

Fysiken

Den teoretiska grunden för allt väder på jorden är väldigt enkel; Solen lyser på jorden, jordytan blir varm, jordytan värmer upp luften, den varma luften är lättare och stiger uppåt och knuffas där uppe åt sidan av luften som kommer efter, där uppe kyls luften av och blir tyngre och sjunker ner emot jorden och dras där åter till den varmare platsen för att kompensera för luften som stiger uppåt. På detta vis cirkulerar luften hela tiden. Parallellt med att luften cirkulerar roterar jorden vilket gör att friktionen emot jordytan drar runt luftmassorna.

Tyvärr blir det extremt mycket krångligare i praktiken då den enkla teoretiska grunden kompliceras enormt mycket när man vill veta vilket väder det kommer att vara på en viss plats vid en viss tidpunkt.

De stora vädersystemen

Jorden är närmast solen vid ekvatorn vilket ger att mest energi ifrån solen hamnar på jordytan där och den då varma jordytan värmer luften där som stiger uppåt. Luften sprids sedan norrut och söderut och svalnar av på hög höjd och "faller" ner kring den 30:e breddgraden. Där dras luften tillbaka emot ekvatorn för att kompensera för luften som stigit uppåt. Denna cirkulation vid ekvatorn kallas för en Hadley-cell.

Eftersom varm luft kan bära mer fukt än kall luft så kondenseras fukten som stiger vid ekvatorn och faller ner som regn vid ekvatorn. Då luften stiger sker ingen direkt sidoförflyttning vilket gör att det ofta är mycket svaga vindar kring ekvatorn.

Luften som fallit ner vid den 30:e breddgraden skulle om jorden inte roterade blåsa rakt söderut på norra halvklotet och rakt norrut på södra halvklotet. Men då jorden roterar åt höger blir vindarna norr om ekvatorn nordostliga och söder om ekvatorn sydostliga.

I och med att jordaxeln lutar knappt 24° så är inte den fysiska ekvatorn alltid närmast solen vilket gör att zonen där den varma luften stiger uppåt förflyttas hela tiden. Området där detta sker kallas bland annat för InterTropical Convergence Zone (ITCZ) och Doldrums.